Jobba mindre Leva mer...
Jag funderar mycket på vad jag vill och inte vill i mitt liv. Jag vill tex aldrig ha ett jobb på 8 h där ytterliga en nionde timme spenderas på jobbet i form av lunchrast och i värsta fall 1 h på resan till och från jobbet. Jag vill inte arbeta för att sedan lägga pengarna på prylar som egentligen inte behövs, mat som inte äts upp eller slösa pengar på resor långt bort som inte ger värdefulla erfarenheter till min vardag. Jag vill aldrig leva för att jobba på det sättet. Jag vill älska mitt arbete och känna att jag gör nytta för vår jord och för människor och djur jag möter i mitt arbete.
Jag vill heller aldrig behöva sätta framtida barn på förskola, jag vill upptäcka livet med mina barn tills skolan tyvärr måste ta över.
Jag vill skapa ett hem som jag älskar så mycket att jag inte känner att jag behöver resa bort för att ha semester. Jag vill skapa ett hem som jag trivs i varenda sekund och kan utvecklas i tillsammans med min familj.
Idag jobbar varken jag eller sambon 100% Jag jobbar 50% här i stan med cykel/gångavstånd och sambon jobbar 80% i grannkommunen, knappa 20 minuters bilfärd hemifrån. Ekonomiskt så har våra inkomster minskat sen två år tillbaka med ca 5000 kr i månaden och sen ett år tillbaka ytterligare ca 5000 kr månaden, sen Mars och ett halvår fram kommer vi även ha ca 4000 mindre i månaden pga lång behandlingstid på FK. Vi är mer nöjda med livet så som det ser ut nu konstigt nog. Vi har anpassat oss till vår inkomst och vi får verkligen prioritera vad som är viktigast för OSS. Det kostar att få leva ett liv där vi tillåts leva eller känna att vi lever.
Det är en trygghet, lycka och lyx för oss att veta att före kl 14:00 är hela familjen samlad varje vecka och vi är fria att spendera resten av dagens tid på precis vad vi känner för.
Samtidigt känner jag att vi lever i ett stort överföd. Vi bor i en stor lägenhet och har mer saker än vad som behövs och vad som får plats. Vi jobbar på den biten ännu ;) . Vi har också fantastiska möjligheter att odla på olika ställen tack vare fina hyresvärdar, mina föräldrar och i det torp vi prioriterat att hyra på obestämd framtid.
Förrförra sommaren passade vi på att göra kostsamma och roliga nöjen med barnen med förklaringen att vi kommer inte att ha råd på obestämd framtid. Det framtiden är vår nutid. I år reser vi inte längre än till torpet och vi kommer att prioritera torpet vid fint väder. Vi har lagt upp semester och föräldradagar så att nån av oss är hemma med barnen under hela sommarlovet.
Förra året började med att jag blev utförsäkrad liksom MÅNGA andra. Jag hade panik och va fullkomligt förtvivlad. Jag va arg för jag visste att allt har en mening men jag kunde inte se nån vettig mening. Idag förstår jag. Jag får fortfarande både panik och ångest när jag tänker på vår situation då och känslan att behöva anpassa oss till ytterligare mindre inkomst. Sen förra året så har jag undvikit att ta ut onödiga pengar utöver det jag kallar veckopeng och allt som sparades varje månad gör att våran sommar i år kommer att gå runt om vi inte gör några större utsvävningar.
Vi har inga lån eller skulder men jag har en kort avbetalning på 2 akuta tandläkarbesök nyligen. Det är en enorm frihet att ha det så just nu. What goes out must come in.
Jag har en fundering om framtiden just nu och det är vår boendesituation de senaste åren. Vi jobbar för att sedan sätta mer än en halv lön på hyra. Visserligen älskar vi vår nya lägenhet och prioriterar att bo så här ett tag framöver men det är inte hållbart i längden. Önskvärt vore att hitta något billigare och/eller att man kunde utbyta kunskaper för billigare hyra. Men för att bo som vi gör nu så är hyran ändå billig även om det inte är jämns med vår plånbok.
Vi har minskat på våra utgifter genom att tex byta ner oss i kalalpaket så att vi verkligen nyttjar det vi betalar för. På samma sätt har vi gått ner i telefonabonnemang. Samt så har vi avslutat allt onödigt på obestämd tid.
Värdefulla insikter så här på en söndag.
Hur mår ni idag?
